Det är bara när man extraknäcker som bartender som man har råd med öl som kostar 59 kronor flaskan.För då får man ju dricks.
Sist fick jag, som tidigare nämnt, hela 81,50 i dricks vilka jag investerade i en flaska 1896 och en flaska Vintage Ale.
Vintage Ale köper man styckevis i lyxig kartong. Bara kartongen betalar man säkert 10 spänn för men vad gör det på en väl tilltagen bartenderdricksinkomst?
Kartonginnehållet håller vad systembolagslappen lovar; en nyanserad, humlearomatisk smak med rostad ton, inslag av fruktkaka, aprikos, smörkola och ingefära.
Tja, det där med fruktkaka vet jag inte för jag gillar inte fruktkaka men jag gillar definitivt den här ölen.
Trots att den är 8,5 % stark smakar den bara fylligt och gott - inte en gnutta alkoholsmak hänger med. Generellt sett föredrar jag svagare öl. Att dricka 8,5 % stark öl blir man så trött av. Jag delade jag min 50 cl Vintage Ale med en annan öldrickare hemmavid och trots det kom John Blund och sömnhälsade på.
Betyg: fyra och en halv glada öldrickare på en femgradig glad-öldrickarskala. Ett öl i smakklass med både Chimay blå och Kwak.

Hoppsan! Det argumentet hade jag inte väntat mig även om det är helt sant - bara att fålla de där gardinerna och sätta upp dem då...



